Hösten har kommit till fjällen. Landskapet är kargt, lugnt och stilla. Bergen tornar upp sig framför oss och topparna döljs bakom molnen. Dimman dansar upp ur dalen, smyger sig fram mellan granarna och lika fort som vi ser den anlända försvinner den.
Från Medelpad till Härjedalen har vi tidigare under dagen åkt för att över helgen hitta en plats att bli inspirerad av och hämta energi från. Vi är ute efter att vidga våra vyer, att resa på det enklaste av sätt och vi söker efter berg och storslagen natur. Vi vill se något nytt, bli inspirerade och bara vara för ett par dagar. Vi har packat lätt och delat upp matbestyren, inte planerat allt för mycket. Med oss har vi en dunk vatten, ett utekök och en mix av hemlagad mat och frystorkat.
Efter några timmars bilfärd, kommer vi fram till platsen där Härjedalen och Jämtland möts. Höstfärgerna är intensiva och de miljöer vi ser har en flora och fauna som vi inte är vana vid. De är vidsträckta vidder som bara fjällen kan erbjuda.
Vi går i tystnad och bearbetar det vi ser. Från toppen av södra Ljungdalsberget har vi en utsikt som visar hur höstens färger sakta tar plats. Linnéa blickar ut över kanten och tar in den storslagna naturen. Vinden viner i hennes hår och hon ser fri ut.
Vi somnar till ljudet av en porlande bäck
Vi äter en lunch bestående av pannkakor och bärläder gjort på blåbär, fikar och pratar om hur annorlunda allt ser ut ovanifrån. Vi uttrycker tacksamhet och glädje över ynnesten att bo så nära den här typen av natur och att vi med enkelhet kunde göra den här resan.
På kvällen fäller vi sätena i den lilla bilen och rullar ut en madrass. Vi kryper ner i sovsäckarna och pratar om det vi sett och upplevt under dagen.
Vi somnar till ljudet av en porlande bäck och vaknar utvilade morgonen därpå. Bilens rutor är fuktiga och en lätt dimma hägrar utanför. Jag tvättar av mig i samma vatten som vaggat oss till sömns. Det är kallt och uppfriskande och jag tänker att det här verkligen är livet.
Mer än såhär behöver man inte för att må bra och känna att man lever. När man får ta del av något man kommer att bära med sig inombords en lång tid framöver.
