Älvorna dansar flyktigt över Torneälven i tidigt gryningsljus. De fortsätter sin färd längs strandkanten och sveper genom skogen för att sedan gå upp i rök. En lätt vind för med sig ett virrvarr av asp- och björklöv, de dalar stillsamt ner mot marken och sprider ut sig i ett färgglatt mönster i morgonfrosten. Det är tid för vad lokalbefolkningen kallar för ”Ruska", ett naturfenomen som sätter landskapet i brand.
Ruska är finska och blir direkt översatt höstfärger. Det är naturens sista kraftansträngning för ett färgglatt skådespel, innan den släpper taget om allt det som vissnar och dör inför vinterns antågande. Landskapet sprakar i de varmaste av färger. Gult, orange, lila och rött i alla dess nyanser och kombinationer. Lövverk, myr, blåbärsris och blomster - allt tycks ha fått nytt liv precis innan dess tid är över. Det ligger något vidunderligt över det hela, som en trolldom över skog och mark.
Ruska uppstår någonstans mellan september och oktober, och är ofta den tid då norrskenet beträder natthimlen efter de oändligt ljusa sommarnätterna. När mörkret kryper på, och kylan tränger sig allt närmre dyker hon upp lika plötsligt som hon sedan försvinner. Hon som får stjärnorna att blekna med sina gröna och lila flammor över natthimlen. Både dag och natt förtrollas av levande färger.
Naturen skriver sina egna sagor och mysterium, och ruska är inget undantag. Varje år lockas turister norrut i landet för att uppleva fenomenet. För att fota virvlande höstlöv och färgstarka myrar och hinna andas in den krispiga höstluften.
Tiden för ruska är trots allt väldigt kort, men att få uppleva den där och då fyller en med värme och inre glöd inför en stundande frusen period. Så följ med i höstens sista dans, ty det är en kort romans.
